Mitt Liv Och Min Familj

Jaa,vad ska man säga om dessa Skaraborgare..?Jag har nu bott här i 6år,men tycker fortarande det är väldigt svårt att "komma in" å bli accepterad! Vet inte vad ni är rädda för egentligen..?Varför är det så svårt att "ta in" nytt folk?Vart man än är,så känner man sig riktigt utanför.. Eller nä,man känner sig riktigt som en utböling!Ni har varandra å så verkar det som det ska vara också,här får inga "nya" komma in! Liksom om man tittar på när det är föräldramöten,eller andra aktiviteter där föräldrar är med sina barn och tittar på,ja då känner ju de varandra å sitter där och tjötar å ha sig.. Medans en annan sitter mer för sig själv,för jag är ju inte den som tränger mig på precis..! Men det är ledsamt faktiskt! Man fasar över varje gång det är något sådant man ska göra.. För man vet att alla andra pratar med varandra medans en annan får sitta tyst för sig själv,å vågar inte riktigt öppna munnen för man vet inte vad ni andra kommer tycka,å då kommer det bara bli fel det man säger,så då kanske ni tom skrattar åt en..! Här är ju såpass små hålor runt omkring,så man borde tycka att det är spännande att träffa "nytt" folk,men inte då,ni är rädda för det ni har å vetr inte vad ni får. Jag själv kommer från en stor stad!Där man absolut inte känner eller vet vilka alla är,men där är man ändå glad när det kommer nytt folk!Nya som man kan lära känna!! Lite har jag nog faktiskt också märkt när det gäller barnen,de har haft varandra sedan de var små å säkerligen så umgås deras föräldrar också,å även där är det svårt för andra barn att komma in!!