*Nere å gammalt...*

Ja ett litet tag har ja faktiskt känt mig lite nere...Vet inte varför faktiskt..men det har gått upp å ner lite.. Kanske har det med hösten å göra då man lätt kan bl deprimerad?

Å när ja blir nere så dyker gammalt upp.. Saker ja inte ens vill att de ska dyka upp..

Men å andra sidan tänker ja mkt på hur hade mitt liv sett ut idag om ja inte gjorde si eller så.. eller att mitt liv kanske inte alls hade fortsatt...

Ja den sistnämnde raden,handlar om när ja mådde dåligt i tonåren... Allt var pest å pina å ja tyckte att ja inte hade någon,vänner var väl lite si å så med faktiskt,men ja hade ju faktiskt mina föräldrar,mina syskon.
Men det var inget man insåg riktigt så då.. Ja ja mådde så dåligt att ja ville bara försvinna,ville inte leva mer.. Började skada mig själv..mm.. Men senare så vaknade ja upp från det å fick hjälp..

Men sedan blev det nog mer i de tankarna igen,när ja gick in i ett förhållande..Där ja inte blev fysiskt misshandlad,utan psykiskt.. Ja den personen var i stort kontroll behov å tryckte ner mig totalt.. Fick inte träffa vänner förrens ja skulle vara hemma en exakt tid..ringde tusentals ggr för å höra vad ja gjorde,svarade ja inte,så ringdes de runt till dom som ja tänktes kunde vara med..å svarades det inte där,var det ut å leta efter en för å ha det där kontrollbehovet..så höll det på i några år men en annan kände sig inte stark för att våga ta sig därifrån,man blev ju i stort sett intalad att man hade det bra,kunde ju inte få det bättre med andra..Å ja,blir man nertryckt å manipulerad så ja,då börjar man tro på det själv att man har det bra där man är,att med andra har man inte det bra..
Sedan kom den dagen då ja var gravid..då ja trodde det var glädje från bägges håll,men när det föddes en liten dotter så var det lite problem med annat å då stod ja där själv,å på köpet drabbades av en förlossningsdepression också..då var det knappt värt allt heller..men efter depressionen så knyte ja an riktigt ordentligt till min lilla tjej, men fadern gjorde väl egentligen inte det,utan det var hans barn som bara gällde,i hans ögon så fanns det bara ett barn,men på papper hade han två..

Men en vacker dag,efter mkt hjälp från en vän som fixade ett boende åt mig å pushade mig..så tog jag steget å flyttade!Å det var det bästa ja har gjort!!Tack vare henne som stod upp helt för min sida å hjälpte mig..Efter det,började växa upp mer som en egen person,egen individ,som kände att ja själv kunde ha åsikter om saker å ting även om man inte alltid delade detsamma med andra,men ja kände att ja fick säga vad ja tyckte å tänkte utan att bli påhoppad..Ja hade httat mig själv!!

Men idag lever ja faktiskt lyckligt,har en alldeles underbar sambo som finns där för mig,som inte dömer mig,eller trycker ner mig utan ja får göra som man vill som det ska vara i ett förhållande,har 2 underbara barn som ja älskar mest i hela världen. så idag är jag lyckligt lottad,men just när man känner sig lite nere det är då gammalt dyker upp,å ja vill inte tänka på gammalt utan ja vill tänka framåt!


Kommentarer
Postat av: Cicci

Jag tycker du e jätte stark som tog dig modet att flytta när det inte var så bra...du är en underbar mamma pnek =) glöm aldrig det =) ps: hade varit skojj om vi kunde ses nån dag...ta up kontkten igen =)

2010-09-19 @ 22:10:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0